fredag 23 februari 2018

Ivan Krastev: Efter Europa (Daidalos, översättning av Henrik Gundenäs)

Har litteratur om EU och Europas framtid någon gång varit viktigare än nu? Jag tror inte det, och jag tänker både på Brexit och övriga Europas smått kaotiska tillstånd. Många frågar sig om EU överlever på längre sikt.

Förlaget Daidalos ger ut mycket intressant litteratur i frågan. Senast läste jag Ulrike Guérots stridsskrift Det nya inbördeskriget. Ett öppet Europa och dess fiender och nu alltså Ivan Krastevs Efter Europa. Krastev är statsvetare född 1965 i Bulgarien, verksam vid Center for Liberal Strategies i Sofia och Institute for Human Sciences i Wien.

Det är skönt att få läsa en bok som är så befriad från klyschor och klichéer. Krastev prövar sig fram i resonemangen om Europas pågående kris. Han undersöker grundligt hur opinionen ser ut i väst respektive öst och han förklarar pedagogiskt och begripligt varför människorna inte minst i öst är så negativa till flyktingar/migranter. Han gör det dels utifrån sitt egen födelseland, dels utifrån Ungerns och Polens positioner och politik. Resonemangen handlar både om antalet människor som knackar på Europas dörrar och om i vilken grad "integration" är möjlig. "Flyktingkrisen visade sig vara Europas 11 september" skriver han.

Men han ställer den kanske viktigaste frågorna av alla: varför faller den europeiska socialdemokratin och varför får de nya högerrörelserna ständigt ökat stöd?

Krastev konstaterar att människor allt mer misstror den politiska klassen. ”Europa lider av en identitetskris, där kristendoms- och upplysningsarvet inte längre är självklart” skriver han. Han konstaterar ”att både etnisk nationalism och religion kvarstår som viktiga drivkrafter i den globala politiken”, och vad det innebär för Europa är bland annat vi idag står inför en situation där motsättningen mellan ”kosmopolitiskt sinnade eliter och stamorienterade invandrare” seglar upp som den avgörande frågan. Den präglar såväl vardagslivet som folkomröstningar och parlamentsval. Socialdemokratins traditionella väljare finner inte några svar på dessa problem och väljer därför i ökande grad folkhemsnostalgiska och reaktionära politiska rörelser som kan framstå som alternativ. Krastev säger att ”socialdemokratiska partier runtom på kontinenten börjar falla fritt när arbetarna flyr till extremhögern”.

Flyktingkrisen – låt oss kalla fenomenet just detta eftersom Krastev använder begreppet – har på djupet förändrat Europas politiska klimat. ”Öppna gränser är inte längre ett tecken på frihet, utan en symbol för otrygghet” skriver han. Detta har lett till identitetskrisen som ”kullkastat de argument som Europeiska unionen använt för att rättfärdiga sin existens.”

Krastev är nu ingen agitator mot EU. Tvärtom prövar han i essäns anda de olika argumenten och analyserar de strömningar som idag är allra tydligast i Europa. Han ser att en omfattande opinion betraktar Bryssel som en makt där det egna landets institutioner och regeringar inte längre har någon makt att förändra politikens innehåll, och konstaterar att ”Bryssel i själva verket skilt dem från valdemokratins område”. I klartext skulle jag hävda att den nationella parlamentarismen dött som folklig valmöjlighet. Utan politiska alternativ dödas därmed också den folkliga uppbackningen av ett system man tidigare satt hela sin lit till.

Det finns mycket annat att fundera över i Krastevs bok. Jag nöjer mig med att här varmt rekommendera den. Krastevs och andra liknande böcker lär i alla fall mig att tänka lite nytt om vår tids kanske avgörande fråga. Vi står sannerligen inför turbulenta tider. Krastev kan hjälpa oss att förstå detta lite bättre.



Terrorismens offer. Ny dansk bok i ämnet


En ny bok om terrorismens offer har utkommit i Danmark. Jag har skrivit om den hos danska Snaphanen. Inledning på min artikel lyder:


Helle Merete Brix: Blandt kolibrier og kalasjnikover. Om terrorens offer (med forord af François Zimeray, Dreamlitt)

”Omringet af terrorisme. Måske er det derfor, det tager mig så lang tid at skrive denne bog. Fordi jeg også føler mig omringet af terrorisme.” Helle Merete Brix i boken, efter samtal med en fransyska på hjälporganisation i Paris

Just som jag läser Helle Merete Brix nya bok om terrorns offer pågår i Stockholm rättegången mot islamisten Rakhmat Akilov från Uzbekistan, han som i april 2017 mejade ner människor med lastbil på Drottninggatan i huvudstaden. Så fick Sverige sitt första omfattande islamistiska terrorbrott (ett föregående 2010 dödade endast terroristen, irakiern Taimour Abdulawahab själv). Finland fick också sitt i och med attentatet i Åbo i augusti 2017 ufört av marockanen Abderrahman Mechkah. Danmark och Norge hade redan fått sina dödliga terrorattentat.

Den pågående verkligheten hakar i alla de händelser och förlopp som Brix så levande och noggrant beskriver och berättar om, från själva terrorattentaten till dess offer, med stor medkänsla och sakkunskap. 

Helle Merete Brix har länge varit med i debatten om och striden mot den mordiska jihadismen. Hon var rentav pionjär i upplysningsarbetet kring ämnet, med boken I krigens hus. Islams kolonisering af vesten, som hon utgav tillsammans med Lars Hedegaard och Torben Hansen 2003.

Helle Merete Brix är frilansande journalist och författare. Åren 2005 – 2007 satt hon i ledningen för danska Trykkefrihedsselskabet. Hon har publicerat en rad böcker om islam och islamism, om Muslimska Brödraskapet i Europa och medverkat i antologier med dessa ämnesområden, hon skriver också regelbundet i Weekendavisen.

Brix har också varit ordförande för den danska Lars Vilks-kommittén som arbetat till stöd för den svenske konstnären Vilks, som på grund av en liten teckning av en viss rondellhund, drabbats av en islamisk dödsdom/fatwa och lever på hemlig plats med polisskydd.


Den nya boken är en rejäl och inträngande skildring av de terrordåd som drabbat flera olika europeiska länder. Tyngdpunkten läggs på de jihadistiska/islamistiska, men Brix skildrar också vettvillingen och extremisten Anders Behring Breiviks massmord i Norge den 22 juli 2011. De ägde rum både i regeringskvarteret i Oslo och på Utøya där ett stort läger för socialdemokratiska ungdomar pågick. Sammanlagt dödade han 77 människor.

Hela min artikel kan du läsa här.

torsdag 22 februari 2018

Oikofobi eller offervilja?

Foto: Astrid Nydahl

Roger Scruton använder begreppet oikofobi. Jag förstår vad han menar men jag tror inte att det finns någon mening med att sjukdomsstämpla människors hållningar.

Imre Kertész säger: 
"Vördsamheten inför den främmande makten, den alltid kompromissberedda hållningen som manifesterar sig som krav på offervilja från den egna gemenskapens sida. Mer än så: den utvecklas steg för steg till en beteendeform: aktning för de främmande, förakt för de egna, en blandning av smärtfylld skuldmedvetenhet och den eviga minoritetens familjekärlek.
Kärnan är dock alltid - den så kallade - offerviljan, beredvilligheten att göra den främmande makten till viljes, att vinna dess ynnest, än med pengar, än med människoliv."

(Ur Galärdagbok, översättning av Ervin Rosenberg).