torsdag 19 juli 2018

Döden står vi alla inför...

Foto: Astrid Nydahl
Nära sin förestående död avfärdade Sartre en journalist som undrade - på redan då mycket modernt sätt - hur det kändes. Sartre påpekade att vi alla är lika nära döden. Ingen av oss vet någonting om var, när eller hur. Så borde man stiga in i varje ny dag. Det vore den enda riktigt avgörande förändringen i de liv vi lever som vore de eviga.

Jag har nu bestämt mig för att ägna de kommande läsnätterna åt Seneca. Hans brev till Lucilius har nu av förlaget Daidalos utgivits i en komplett volym, översatt och kommenterad av Magnus Wistrand. Självklart kommer jag längre fram i sommar att skriva om den. Redan nu finns den omtalad i en mycket läsvärd understreckare av Arne Melberg. Liksom tidigare, då jag läste Petrarca, tänker jag att detta är bästa medicinen mot samtidens dårskap. Men inte bara därför. Medicin som intas i skriftform har nämligen också långtidseffekt. Det enda vi inte vet, för att återknyta till Sartre, är hur lång denna tid blir.

onsdag 18 juli 2018

Stig Larsson blottad i The Guardian

Skyltar vid ett hus i Tosteberga. Foto: Astrid Nydahl

The Guardian erbjuder som långläsning Andrew Browns artikel om Svenska Akademien, källarklubben Forum och mannen som utlöste skredet, Jean-Claude Arnault. Jag hade nog tänkt tiga fortsättningsvis, men slutklämmen på artikeln är så anmärkningsvärd att jag vill visa den:
But when I rang Engdahl’s friend Stig Larsson, the founder of Kris magazine, he had a different take on the whole business: “I have known [Arnault] since 1983. He is a close friend. It is completely impossible that he should have raped anyone. Katarina Frostenson is reckoned, together with me, to be one of the best poets in Sweden 

Stig Larsson kanske tror att hans ord inte blir lästa i Sverige. När jag läser så bekräftas min bild av en svårt ”beroende” författare. Han är så beroende av Arnault och Engdahl att han utropar sig till en av vårt lands bästa poeter i sällskap med Katarina Frostenson. Det är inte buskablygt precis. När det gäller de sexuella övergreppen kan man kanske bara påminna sig den tid då det skrevs och talades om Larsson egna eskapader, det var så sent som 2012, då han både berättade om sina sadistiska böjelser och sin smak för unga kvinnors könsorgan (”de smakar bättre”).


tisdag 17 juli 2018

Man skriver inte när man skriker

Foto: Anders Johansson


"Man skriver inte när man skriker; vid ett visst mått av smärta eller förtvivlan saknas viljan och i varje fall förmågan att meddela sig med andra." 

(Ur Herbert Tingsten: Flyktförsök 1972)

Tingsten avslutar den anteckningen så här:
"Mina egna minnen av egna och andras svåraste stunder är omgivna av en döljande och mildrande dimma." 
Så måste det vara. Bara så kan det vara. Allt annat vore ett bedrägeri och ett svek mot det allra viktigaste: privatlivet.