måndag 8 januari 2018

Pasolini skrev för länge sedan: "Jag vet eftersom jag är en intellektuell..."

Foto: Astrid Nydahl
Vad var det Pasolini gjorde när han skrev dessa rader:
Jag vet eftersom jag är en intellektuell, en författare, som försöker följa det som händer kring mig, som försöker ta reda på allt som skrivs, försöker föreställa mig allt det som jag inte vet eller som händer allt för långt borta - som försöker skapa en helhet av de desorganiserade och fragmentariska bitarna från vår politiska värld, som försöker återskapa logiken där allt tycks vara dubbelbottnat, vansinnigt och mystiskt. Allt detta är en del av mitt yrke, är själva drivfjädern i min yrkesutövning. (Ur Pier Paolo Pasolini: Jag vet, ur antologin Skrifter i fel tid, översättning av Ingamaj Beck)
Svaret på den inledande frågan är enkelt: han lade grunden för en postmodern kapitalism- och konsumism-kritik. Konsumismen var i hans ögon - och jag instämmer gärna - vår epoks fascism.

Skulle någon idag - här i vår nordiska tillvaro - vilja eller orka formulera sig som Pasolini gjorde i denna text? Jag tvivlar på det, eftersom en intellektuell här blott är "en som skriver" och som känner sig bekvämast med arbetsförmedlingens definition "kulturarbetare". Sådana positioner intar den som varken ser vad som är högt eller vad som är lågt. Det skrå som inte ens stiger fram med en bildning som går utanför de egna texterna ska förstås hålla sig där. Satt på plats. Definierad. Rädd som en mus att ha fel åsikter och skriva fel saker. Pasolini var inte sådan. Det han inte redan visste ansträngde han sig att ta reda på. Men han var samtidigt djupt pessimistisk, han kunde inte annat än instämma om någon hävdade att konsumismen hade segrat. 

Denna "nya fascism", säger Pasolini, har redan förstört alla klassbestämda värderingar, en arbetare skäms över sitt klassursprung, och "om en gata är full av ungdomar så kan ingen längre - utifrån kroppens utseende - urskilja en arbetare från en student, en fascist från en antifascist...". 

Detta är kanske ännu bättre som en formulering av stadsmiljöernas människor 2018? Det är bara att sätta sig på en torgbänk eller flanera inne i en galleria för att man ska få handgripliga exempel på det Pasolini menade. 

***

Under söndagen gjorde vi en längre utflykt och hamnade bland annat vid Bosarpasjön, där isen nu börjat lägga sig. Det var flera minusgrader men svindlande vackert i all sin blånad.


Foto: Astrid Nydahl

Inga kommentarer: