torsdag 15 februari 2018

Magiska uterum och omöjlig kunskap

Foto: Astrid Nydahl

Det fanns, bihålebesvären till trots, något upplyftande med onsdagen. Ute på bryggan badade vi i sol. Det var förvisso kallt men ljuset gav en aning om vilket håll vi nu vandrar på. Den tidiga kvällen - eller rättare: den sena eftermiddagen - blev det ett magiskt skådespel på himlen. Vad behöver jag veta mer än det?

Foto: Astrid Nydahl

Det är ju inte så att jag hamnat i en verklighetsfrämmande problemförnekelse. Rakt tvärtom. Men det som står mig upp i halsen är det faktum att aldrig så många viktiga texter, essäer, tidskrifter eller böcker tycks ha minsta inverkan på den allmänna dumheten. 

Den borde ha skingrats, vi lever i ett land och i en tid då informationen finns i överflöd. Men den knackar inte på. Man får medverka med en liten smula ansträngning och söka upp den. Den finns inte minst på nätet, men den finns framför allt i tryckt form. 

Jag tänker på litteraturen som konkret berättar om och analyserar samtidens gigantiska problem. Nej, de är inga utmaningar. Mer liknar de krigsförklaringar. Om man inte ens reagerar på sådana är hoppet ut. 

Jag tar mig ånyo ut där det finns så få människor som möjligt. Kanske får jag se något vackert. Eller så bara finner jag mig välmående i tystnaden.