Sture Lindholms bok En
motgångarnas man har underrubriken Ernst Wikstedts färgstarka livshistoria.
Man behöver inte läsa
länge för att se det färgstarka. Och berättelsens starkaste färg är röd.
Wikstedt vigde sitt liv åt kommunismen. Ändå var det just den som höll på att
kosta honom livet. Lindholm berättar om hans liv på ett medryckande sätt. Han
vänder och vrider på händelser, ställer frågor. Och han är påläst.
Wikstedt föddes år 1900 i
Tenala, en då liten ort i finska Västra Nyland. Det är en grym och hård tid.
Finland kuvas av det ryska kejsardömet under Nikolaj II. Men det är
klassklyftorna som tidigt upptar Wikstedts tankar. Han blir så småningom
kommunist.
För att göra bokens långa
historia helt kort här, så sker det avgörande i hans liv då han kommer till
Sovjetunionen i augusti 1927, officiellt för en ettårig vistelse. Men han
kommer att stanna mycket längre än så. Han tog sitt ett nytt namn, Uuno
Uononpoika Stålh och blev sovjetisk medborgare. I drygt fyra år gick han i
skola i Leningrad (De västliga folkminoriteternas universitet!), han mötte en
kvinna med finsk bakgrund och det gav honom en livslång och svår könssjukdom.
När Wikstedt fick smaka
allt mer av den stalinistiska terrorn tröttnade han. Hur skulle han som nu hade
officiella sovjetiska uppdrag, kunna återvända till Finland? Legalt var det en
omöjlighet. Flykt var enda sättet.
Bokens skildring av
flykten och återkomsten är bokens verkliga behållning. Den höll först på att
avsluta hans liv, eftersom han fick en mycket svår inflammation i ena benet.
Och när sedan den finska säkerhetspolisen grep honom tog det månader och år av
förhör och slutligen ett samarbete som avslöjade många sovjetiska hemligheter,
stod han inför en helt ny livsväg.
Hur boken och därmed
Wikstedts liv slutade ska jag inte berätta här. Låt mig bara säga att han tycks
ha förblivit kommunist livet ut, också under den period då han officiellt var
socialdemokrat.
Detta
vore lämplig läsning för senare generationer kommunister, också här i Sverige.
Wikstedts exempel är både lärorikt och spännande.
3 kommentarer:
Tipsar den släktbiografiska boken: Sirpa Kähkönen; Granitmannen. Den handlar också om Leningrad samt finländare där och deras öden.
//Eija
ps. tack för alla boktips jag fått
Tack Eija, både för tipset och för dina goda ord!
Hej, Motgångarnas man har jag lyssnat på som talbok. mycket bra inläsare som läste på finlandssvenska.
jag vill också tacka för det dina recensioner, dina boktips, det du skriver
Jag undrar hur du hinner med allt? Kanske är du sådär receptiv så att det bara ( liksom ) sitter det du läst.Sådant undrar jag över när jag läser här på din blogg. hälsar Monica
Skicka en kommentar