fredag 2 mars 2018

Alfons dödsdag, elva år efteråt


Idag för 11 år sedan avled mitt barnbarn Alfons. Hans långa kamp mot cancern förlorades, men han är idag närvarande i oss, som ett minne, en sång och en bild, men också som ett ansiktsdrag eller ögon som glänser hos de tre systrarna. Varje år, denna dag, får han en dikt av mig. Idag har jag valt en ur Johannes Edfelts samling Sång för reskamrater från 1941. Alfons blogg finns fortfarande kvar. Du kan läsa den här.

Johannes Edfelt

VID RÖTTERNA

De ting vi känt med barnets händer,

de glänste en gång makalöst:
de gula lejongapens tänder,
källvattnet som vi sakta öst -

Björknäverns vithet, gräsets klarhet,
skymningens flor, en barndomsfest
- urtextens helgd och underbarhet
stryks ut ur själens palimpsest!


Vid rötterna, i nattens drömmar,
hör mannen blott, en kvarn mal stoft!
- Vad är du, Tid som strömmar, strömmar?
Vad är du, Ting som strött din doft?