måndag 12 mars 2018

Tystnaden jag söker varje dag

Storforsen i mars 2018. Foto: Astrid Nydahl
Det finns en tystnad så stor att den växer till galenskap inombords. Sara Lidman vittnade om den från sitt hus i Missenträsk. Hennes medicin var ett högt tickande gammalt golvur. Tickandet gav tystnaden en mening.


Storforsen i mars 2018. Foto: Astrid Nydahl

Tystnaden har jag aldrig fruktat. Men jag förstår vad Lidman menade. Numera lyssnar jag ytterst sällan på musik. Inte heller spelar jag den musik som betytt så mycket för mig genom åren. Ändå finns den ju kvar inne i mig: kammarmusiken, barocken, femtiotalsjazzen, den portugisiska fadon. Det är sedan många år mest tystnaden jag söker. Det sökandet började när jag var i 25-årsåldern och höll på att falla ner i galenskapen. Malmös lägenhetsliv var ett helvete och det dröjde länge innan jag hittade något som kunde främja inre frihet.

Storforsen i mars 2018. Foto: Astrid Nydahl
Den bästa tystnaden finner jag utanför hemmet. Varje gång jag befinner mig på en tyst plats vill jag stanna där, bortom konsumismen och politiken, bortom tarvligheter och privatstrider. Ändå vet jag att tystnaden är möjlig att finna också hemma. Det är när jag finner den här som bara den digitala uppkopplingen kan fresta med sitt oväsen. Varje dag blir en strid också mot den, men en strid lättare att vinna.