onsdag 14 mars 2018

Vad ska vi med övertygelser?

Vägen ner från Falkberget. Foto: Astrid Nydahl

Övertygelser, vad skulle de vara bra för? Med livet i backspegeln ser jag vad de gjorde för icke-nytta. Inte en enda sak var de bra för. Inte ens de allra ytligaste.

Om vi går en bit ner under ytan ser vi däremot vad de orsakade. Ställde till med. Det tillstånd som väl idag får betraktas som allmän-europeiskt skulle jag i unga år inte ha önskat ens mina fiender.

Inte en dag kan man stiga upp utan att mötas av de långa listorna på vad som krävs av en man (och maninna) för att alls bli sedd som människa. Allt, bokstavligt talat allt, har korrigerats under mina 65 år på jorden: "underhållningen", tvånget till masskonsumtion, "kulturen", allvar/seriositet, relationer, förhållandet till verkliga omständigheter och påhittade, näst intill konspiratoriska verklighetsmodeller, manlighet, kvinnlighet och alla andra kön som tillkommit.

Kan någon enda människa idag verkligen leva med en övertygelse? Hur skulle den i så fall se ut? Som en kartbok eller som en partibok? Som en guide eller en regelsamling?