torsdag 5 april 2018

Tankar om datorer och lärande

Kan man kanske tänka sig att kombinera med en gammal skrivmaskin?

– Att känna papperet med handen, skriva med penna, sudda bort stavfel och skriva om igen, det blir något intimt och hjälper att aktivera tänkandet. Det kan stärker lusten av att klara uppgiften. 
Att det behöver sägas är väl självklart. Det är den franska matematikern Laurent Lafforgue som säger det i en Svenskan-intervju om lärande och kunskap. Läs hela artikeln här. 
– När eleverna lär sig förstå hur man tänkte förr får de övning i kritiskt tänkande. Basen för kritiskt tänkande är just jämförelser mellan till exempel olika epoker.
Vid ett uppmärksammat tillfälle blev han inbjuden till franska senaten, då han underströk att eleverna inte bara saknar tillräckliga baskunskaper i läsning eller stavning, de har även svårt för att skriva för hand eller räkna i huvudet. Orsaken enligt Lafforgue: ett allt större datoranvändande.  Och i dagens TLS läser jag denna inledning på essän av David Randle om handskriften:
Is it time to compose an elegy for handwriting? Anne Trubek thinks so – indeed, hopes so. She deems the ability to form a cursive script “merely emblematic”, and dreams of a future in which the school curriculum will include it only for art classes. It will remain solely the domain of calligraphers such as Patricia Lovett, who is herself probably Britain’s best-known practitioner, teacher and advocate. Lovett’s latest book is a gorgeously presented survey of the work of masterly scribes from the third century AD to the twenty-first, culminating, appropriately (and with no false modesty), with her own work. Though Lovett would undoubtedly baulk at such a description, her volume constitutes, in Trubek’s logic, an alluring swansong of an “antiquated” skill. 
If script is dying, it cannot complain that its day has been short. Its solitary reign may have been ended by the printing press, but it lived on as a citizen in the new republic of letters: official records, account books, botanical drawings, not to mention works for private circulation and personal epistles, continued to be produced by hand for centuries. Then came the typewriter, but even its keys could not strike the death knell of handwriting. Perhaps that machine’s close descendants, the keyboards of our computers and their avatars on our screens, are administering the coup de grâce. Perhaps.