onsdag 27 juni 2018

Ellen Key om vem som "ännu icke äro människor"

Ellen Keys ord i en understreckare från september 1921 får ni hålla till godo med idag. Själv är jag inte ens i närheten av datorn. 

Det är min egen dag idag och den låter jag helt ägnas åt en del av den närmaste kretsen; fragment av den i form av barn och barnbarn kommer att vara mig nära rent fysiskt. 

Ellen Key är alltjämt något av det bästa man kan läsa på svenska språket. Även om jag förstås inte är överens med henne i allt - till exempel om vad rösträtten som sådan betyder - vill jag påstå att just detta stycke är mer än minnesvärt:
Emedan flertalet män – och deras kvinnor med dem – ännu icke äro människor kommer den kvinnliga som den manliga rösträtten ej att betyda mycket. Ryssland har t. ex. sedan 1917 givit sina kvinnor samma rättigheter som männen. 
Men varken de ena eller de andra hava hindrat det tillstånd, vars fasor nu framkallat världens hjälpverksamhet. Det gäller att rädda vad som ännu kan räddas: av framtiden i och genom barnens liv, av nutiden i och genom deras föräldrars, av det slaviska folk, vars innersta väsen är en av de underbara nådegåvor, Europa i fullaste mått behöver.