onsdag 6 juni 2018

Landön. Nationaldagen och den politiska klassen. Min flykt från högtidshyckleriet

Harariset exploderar på Landön idag. Foto: Astrid Nydahl
"Ett mycket roande men också lätt kuriöst prov på den nya reselitteraturen har nyligen utkommit. Boken i fråga heter Sweden. The Land and the People och är skriven av Mrs Agnes Rothery, en amerikansk författarinna som genomströvat och beskrivit åtskilliga länder i olika världsdelar. Denna älskvärda och intelligenta dam har tydligen tagit rätt god tid på sig här i landet och beskådat det från ovan till nedan, från Marstrand till Visby, från Torne träsk till Falsterbohus. Resultatet är en för oss mycket smickrande, ibland rent reklamlyrisk skildring; en sådan som både turistagenturerna, fosterlandet och den enskilde svenske läsaren har glädje av. Naturligtvis är boken full av fel." (Understreckare i Svenska Dagbladet 1935)


Harariset exploderar på Landön idag. Foto: Astrid Nydahl
Uppdatering:


Finns det egentligen något att tillägga?

Ja, det är förstås vår egen nationaldag idag. Men nog är det viktigare att påminna om att det är mer än 70 år sedan D-Day. Titta på bilden! Jag tittar oavbrutet på den och funderar på hur krigsromantiken alls är möjlig. Några av de sista överlevande möttes den 6 juni för fyra år sedan för att minnas och för att fira friheten. I hur hög grad den är värd att fira avgör var och en. Men nog vill jag tacka dessa män och kvinnor som satte stopp för Hitlers styrkor. Hade de också lyckats sätta stopp för Stalins hade det varit ännu bättre. Vi vet hur det gick. Vi vet vad som pågår. Men vi vet absolut ingenting om framtiden.