söndag 17 juni 2018

Lilian Munk Rösing: Anna Anchers rum



Det handler om at få sit eget rum. Og om at ”lære at se”.

Lilian Munk Rösings bok Anna Anchers rum (Gyldendal) är här och nu föremål för min läsning.
Det är en vidunderlig vacker bok som danska Gyldendals förlag skapat av Lilian Munk Rösings text och arbete. 

Författaren är mer känd som litteraturmänniska. Född 1967 har hon utbildats till fil.dr. och lektor i litteraturvetenskap. Hon arbetar vid Köpenhamns universitet parallellt med uppdraget som kritiker på morgontidningen Politiken.
Anna Anchers rum heter ju boken. Det är en alldeles konkret titel. Konstnärens och författarens rum är av primär betydelse för arbetet. Och författarens text kretsar mycket kring de fysiskt existerande rum som Ancher målade. De reproduktioner som finns i boken - de är rikt förekommande -är tryckta både i helfigur och i detaljer av större arbeten. Lilian Munk Rösings text bärs av dem och är oupphörligt intressant.
Hennes tankar och resonemang är i högsta grad läs- och tänkvärda. Det handlar ofta om Anna Anchers målerier av handarbetande kvinnor, de som sitter så tryggt och bestämt i sina rum, och om henne själv som mor. Här finns också några bestickande resonemang om gångna tiders lantarbete och om hur författaren menar att Ancher i ett specifikt fall målat detta tunga arbete som vore det en mänsklig lätthet, "de skikkelser der kunne være tynget af arbejdets åg, fremstår somlettede og befriede". Den tanken är förstås både uppfordrande och lätt att kritiskt reflektera kring. När det gäller moderskapet rör sig Lilian Munk Rösing på ett territorium som jag inbillar mig att kvinnor lättare analyserar utifrån en form av identifikation. Hon skriver:
Det maleri der mere end noget andet tematiserer moderskabet, er Solskin i den blå stue. Det er på sin vis også et værk hvor moder- og kunsterskab går op i en højere enhed, for her kaster Anna A på én gang moderens og kunstnerens blik på sin datter. Det maleri er for mig blevet billedet på et ideelt moderlig blik.
Det finns oerhört mycket mer man kan säga om denna vackra och engagerande konstbok. Sista texten är dock förlagets, jag återger den här för att den väl sammanfattar vad det handlar om, såväl för föremålet för berättelsen, som för författaren själv.
Gennem sit møde med Anna Ancher viser litteraten Lilian Munk Rösing hvordan mødet med kunsten kan åbne dine øjne, ikke bare for malerkunsten, men også for dit eget liv. 
Det handler om at få sit eget rum. Og om at ”lære at se”. Det handler om, hvordan Anna Ancher formår at indfange lyset stofligt, med tyk farve og grove penselstrøg. Hvordan hun maler tætte vægge gennemskinnelige og gennemskinnelige gardiner tætte. 
Hvordan hendes håndarbejdende skikkelser også er portrætter af kunstneren. Hvordan hun som person og kunstner formår at bevare sit eget rum, mens hun krydser gennem sine forskellige livsrum og mange andres. Bogen betragter Anna Ancher som den bærende akse i kolonien af skagensmalere, og den som i højeste grad koncentrerede dens vilde energi til moderne, banebrydende malerkunst.