tisdag 26 juni 2018

Massan och flocken. Människobeteende

Vad bryr jag mig om människorna? Foto: Astrid Nydahl


  • Vill man studera flock- och massbeteende kan man med fördel titta på VM-sändningarna. När de dessutom leder till banala sidohändelser i det bollspel som skildras ges utomordentliga möjligheter till sådana studier. Det är då människor står i kö för att intyga sin skam. 


Räcker det inte snart? Finns det ingen bortre gräns för detta beteende? Båda frågorna kan besvaras med nej. Människan är funtad på det viset. Bara i massan känner hon sig trygg. När familjen är sönderslagen som minsta sammanhållande enhet återstår bara massan/flocken. Före kriget är massan alltid den goda. Efter kriget ser massan ut som en gigantisk mordmaskin.

En som gärna talar till massan är SD:s Björn Söder. I runda två av föreläsningen "De är inte svenskar" ställer han till det igen. Det komiska är att Söder själv inte är riktig svensk. Han är, precis som jag, en äkta skåning. Vi tillhör en historiskt sett ockuperad del av det gamla Skåneland och har väl mer med Danmark än med Sverige att göra. 

Nu skulle inte någon godta begreppet ockupation, så vi får konstatera att Skåneland sedan mycket länge är införlivat med riket och att vi därmed på sin höjd kan göra anspråk på något fiktivt. Skåningarna som nationell minoritet? Det behövs inte, "vi klarar oss nog ändå", som det heter i sången. Att vi hånas för vår dialekt har därför ingen stor betydelse. Vi känner väl vårt språks historia?

Svenskar är annars vi alla som är medborgare i denna nationalstat. Svårare än så är det förstås inte. Om man vill något annat med den diskussionen så anar nog de flesta vad... och det passar jag mig för. De minoriteter som har särskild status i vårt land har det av synnerligen specifika orsaker. Också de är väl kända.

"De är inte svenskar"-temat är just ett av dessa som drar flocken till sig, vilket bevisats ännu en gång av VM-spektaklet. Söders rundgång ställer till mycket oreda, och det är kanske det han ser som sin uppgift i livet, där han sitter med talmansklubban. När ska Åkesson agera? Eller passar beteendet in i flocken på väg mot septembersegern?

Att skriva om detta är som att uppfinna hjulet på nytt. Meningslöst? Kanske ändå inte. När jag skriver slipper jag ställa mig i skamflocken och behöver inte heller ansluta mig till motmassan. 

Bara ensam är människan fri. På sin höjd kan hon liera sig med en annan ensam människa. Blir de fler än två är de redan slukade av massan. Högst två i taget.


***

Jag vill också passa på att säga att jag är tacksam för domen i Göteborg. De arabiska unga män som angripit synagogan med brinnande föremål borde förstås inte alls befinna sig i vårt land. 

Men när de nu gör det och visar sitt judehat alldeles öppet kommer jag att tänka på vad en vis gammal man i vår by brukar säga: "Så gör vi inte här i Sverige". Ett brandattentat mot en synagoga är som bekant ett för mycket.