tisdag 5 juni 2018

Monica Sabolo: Summer (Sekwa, översättning av Ulla Linton)



En nitton år ung kvinna går bokstavligt talat upp i rök, inte ett spår syns till efter henne. Hennes yngre bror ser tillbaka på den hemska tiden för hennes försvinnande. Hans berättelse kommer tjugofyra år efter händelsen. Han heter Benjamin, han är således vuxen nu men går i samtal hos Doktor Trauber. Han går, som så många av oss västerlänningar, på både ångestdämpande farligheter som Xanor och det mer långsiktiga preparatet Seroxat. Redan här kommer läsaren att känna igen sig, Benjamin är kort sagt som de flesta av oss. Och ändå inte. Hans pappa är en välbärgad kändisadvokat. Systern Summer är en yngre kopia av mamman, systern som ”såg ut som den snygga hjältinnan i någon amerikansk serie”. I såväl det förflutna som i berättelsens nu röks det en hel del marijuana. Det påverkar säkert såväl minne som drömmar och får vid något tillfälle dramatiska konsekvenser i form av våldsamma utfall.

Hos Doktor Traub försöker Benjamin sätta ord på sin saknad och förtvivlan men möts mest av psykologins standardfraser och klichéer. Bättre stöd hade han nog som ung i kretsen av den försvunna systerns väninnor, och kanske särskilt då av Jill som han i ett utbrott och sentimental förälskelse och känsla av samhörighet kysser som han i sin ungdom aldrig kysst någon förut. De vakar tillsammans, de är övertygade om att Summer ska hittas eller komma tillbaka. ”Hon är inte död” förkunnar pappan tvärsäkert, om hon varit död skulle han ha känt det på sig.

Monica Sabolo, född i Milano men bosatt i Paris efter uppväxtåren i Genéve. Pressfoto: F. Mantovani.



Så ser grundberättelsen ut. Vad som sedan händer kan beskrivas som en serie familjehemligheter, också rätt så unkna sådana, som ger berättelsen relief och starkare struktur. Allt detta leder förstås fram till bokens sista tredjedel som är smått genial i sin koreografiskt noggranna utveckling. Om den kan man inte säga ett ord utan att förstöra nöjet för framtida läsare. För det ska sägas att det är ett rent nöje. 

Med läsningen av Monica Sabolos första till svenska översatta roman har jag övertygats om att den samtida schweizisk-franska litteraturen kan bjuda på berättelser som kvalitetsmässigt skiljer sig från det mesta. Monica Sabolo är förvisso född i Milano, men växte upp i Genève, så jag vågar mig på en sådan geografisk bestämmelse, trots att hon idag är bosatt i Paris. En trenationsmänniska som jag ändå placerar i lilla Schweiz eftersom uppväxten trots allt avgör mycket av vad vi blir som vuxna. Och för att hennes roman faktiskt utspelar sig just vid Genèvesjön. Boken är som gjord för varma sommardagars läsning utomhus!


Inga kommentarer: