onsdag 6 juni 2018

Svante Nordin: Hitlers München



Det händer inte ofta att man grips av en impuls att vända sig direkt till ett förlag med synpunkter vid läsningen av en bok. Det brukar framför allt inte hända med böcker utgivna av större kvalitetsförlag. Men nu blev det så. Och irritationen och stundtals ilskan riktar jag mot den präktigt svenska godhetens främsta förlag i vårt land, Natur & Kultur. Med en författare som Svante Nordin, läst och uppskattad här hemma i herrans många år, inte minst i böcker om filosofins historia och i biografier som den om Sven Stolpe, är det särskilt pinsamt att hitta så många språkliga tokigheter och korrekturfel att endast förlaget kan klandras. De har väl korrekturläsare, de har väl redaktörer?

I Nordins nya bok Hitlers München läser jag t.ex. att ”Eisner var det typiska caférevolutionären”, att Spengler ”plågades av ständig huvudverk”, att München ”nu var relativt lungt”. Om staden sägs att den ”var rikt och mångfärgat smyckat”, alltså inte smyckad. Ett stycke inleds med meningen ”Hakkorset som symbol hade sin bakgrund i indisk tradition” ooch två stycken längre ner på samma sida inleds med meningen ”Hakkorset som symbol hade sin bakgrund i indisk tradition.” Det är ungefär så långt kommen irritationen stiger ordentligt.

Mitt i boken ser jag en artikel i Dagens Nyheter skriven av
Mikael Nilsson som är docent i historia vid Uppsala universitet. Hans synpunkter är betydligt allvarligare.

Någonstans tidigt i boken berättar Nordin om några dikter Hitler skrev under tiden för första världskriget. Jag berättade om dem här hemma och sa något i stil med att väl ingen hade kunnat tro Hitler om just den sortens tankar. Dikterna kunde i bästa fall beskrivas som romantiska och pacifistiska. Så får jag av Nilsson veta att Hitler med största sannolikhet inte ens skrivit dem. De är falsarier hämtade från förfalskaren och bedragaren Konrad Kujau som även förfalskade de ökända Hitler-dagböckerna på 80-talet. Vad säger man?


I avvaktan på Nordins svar i DN lägger jag ner läsningen. Jag kom halvvägs in i boken. Kan jag ens lita på fortsättningen? Kan någon annan göra det?