fredag 17 augusti 2018

"Valdebatter" - Monolog eller dialog?


”När deltagarna i ett meningsutbyte ömsesidigt upplyser varandra om sina respektive ståndpunkter sker detta inte för att, efter att ha lyssnat på samtalspartnern, rucka på de egna ställningstagandena. Syftet är att finna ut var motparten hör hemma för att kunna avgöra om man har en chans att vinna över personen på sin sida eller tvingas förinta honom. Dessa parallella och antagonistiska monologer kallar man, skamligt och vilseledande, dialoger."

Jean-François Revel, Mémoires. Édition intégrale, 2018, p. 508. Citatet översatt till svenska av Ervin Rosenberg

Av misstag råkade jag se Aktuellt klockan 21 på onsdagskvällen. Där ägde en så kallad "debatt" rum. En mycket aggressiv och tvärsäker ungvänster-man försökte övertyga om att det alltid är rätt att störa ut en politisk talare av annan ideologisk hemvist, i detta fall en politiker som tvingats bryta ett valtal. "Nu är det jag som talar" sa han dock, när han själv blev milt avbruten, och därmed visade han att han egentligen bara hycklade och drev med tittarna.

Är inte detta en väl så god illustration av hur det "politiska samtalet" ser ut i vår tid. Citatet ovan av Jean-François Revel sätter fingret på det. Det handlar mer om "antagonistiska monologer" än om något annat. 

Ställningstaganden är det inte. Det är den verbala versionen av kriget. Och varje krig slutar med offer. Det kommande valets offer blir alla de medborgare som i en anda av självbedrägeri finner sig i att bli kallade "väljare" - som om röstsedeln var deras verkliga identitet.