fredag 23 februari 2018

Ivan Krastev: Efter Europa (Daidalos, översättning av Henrik Gundenäs)

Har litteratur om EU och Europas framtid någon gång varit viktigare än nu? Jag tror inte det, och jag tänker både på Brexit och övriga Europas smått kaotiska tillstånd. Många frågar sig om EU överlever på längre sikt.

Förlaget Daidalos ger ut mycket intressant litteratur i frågan. Senast läste jag Ulrike Guérots stridsskrift Det nya inbördeskriget. Ett öppet Europa och dess fiender och nu alltså Ivan Krastevs Efter Europa. Krastev är statsvetare född 1965 i Bulgarien, verksam vid Center for Liberal Strategies i Sofia och Institute for Human Sciences i Wien.

Det är skönt att få läsa en bok som är så befriad från klyschor och klichéer. Krastev prövar sig fram i resonemangen om Europas pågående kris. Han undersöker grundligt hur opinionen ser ut i väst respektive öst och han förklarar pedagogiskt och begripligt varför människorna inte minst i öst är så negativa till flyktingar/migranter. Han gör det dels utifrån sitt egen födelseland, dels utifrån Ungerns och Polens positioner och politik. Resonemangen handlar både om antalet människor som knackar på Europas dörrar och om i vilken grad "integration" är möjlig. "Flyktingkrisen visade sig vara Europas 11 september" skriver han.

Men han ställer den kanske viktigaste frågorna av alla: varför faller den europeiska socialdemokratin och varför får de nya högerrörelserna ständigt ökat stöd?

Krastev konstaterar att människor allt mer misstror den politiska klassen. ”Europa lider av en identitetskris, där kristendoms- och upplysningsarvet inte längre är självklart” skriver han. Han konstaterar ”att både etnisk nationalism och religion kvarstår som viktiga drivkrafter i den globala politiken”, och vad det innebär för Europa är bland annat vi idag står inför en situation där motsättningen mellan ”kosmopolitiskt sinnade eliter och stamorienterade invandrare” seglar upp som den avgörande frågan. Den präglar såväl vardagslivet som folkomröstningar och parlamentsval. Socialdemokratins traditionella väljare finner inte några svar på dessa problem och väljer därför i ökande grad folkhemsnostalgiska och reaktionära politiska rörelser som kan framstå som alternativ. Krastev säger att ”socialdemokratiska partier runtom på kontinenten börjar falla fritt när arbetarna flyr till extremhögern”.

Flyktingkrisen – låt oss kalla fenomenet just detta eftersom Krastev använder begreppet – har på djupet förändrat Europas politiska klimat. ”Öppna gränser är inte längre ett tecken på frihet, utan en symbol för otrygghet” skriver han. Detta har lett till identitetskrisen som ”kullkastat de argument som Europeiska unionen använt för att rättfärdiga sin existens.”

Krastev är nu ingen agitator mot EU. Tvärtom prövar han i essäns anda de olika argumenten och analyserar de strömningar som idag är allra tydligast i Europa. Han ser att en omfattande opinion betraktar Bryssel som en makt där det egna landets institutioner och regeringar inte längre har någon makt att förändra politikens innehåll, och konstaterar att ”Bryssel i själva verket skilt dem från valdemokratins område”. I klartext skulle jag hävda att den nationella parlamentarismen dött som folklig valmöjlighet. Utan politiska alternativ dödas därmed också den folkliga uppbackningen av ett system man tidigare satt hela sin lit till.

Det finns mycket annat att fundera över i Krastevs bok. Jag nöjer mig med att här varmt rekommendera den. Krastevs och andra liknande böcker lär i alla fall mig att tänka lite nytt om vår tids kanske avgörande fråga. Vi står sannerligen inför turbulenta tider. Krastev kan hjälpa oss att förstå detta lite bättre.



Inga kommentarer: