fredag 2 februari 2018

Skogshuggning 1: Närvarande och inte...

Foto: Astrid Nydahl

Ur Thomas Bernhards Skogshuggning (i svensk översättning av Jan Erik Bornlid) läser vi:

”Jag har förmågan att kunna agera så att jag förunnas vara ensam när jag önskar det, och där jag satt i fåtöljen behärskade jag den konsten att vara ensam för mig själv utmärkt; folk kände igen mig i det yttre rummets dunkel, de tänkte inleda ett samtal med mig, men jag avvärjde genast allt genom att helt enkelt sitta kvar i fåtöljen och låtsades att jag inte fattade vad de sade till mig, och jag tittade också ner i golvet precis i det avgörande ögonblicket och såg dem inte i ögonen…”


Att vara fysiskt närvarande i något sammanhang man i grunden äcklas av och att samtidigt förflyttas långt därifrån av ren viljekraft är en svår uppgift. Thomas Bernhard visade gång på gång i sitt författarskap att han behärskade den konsten. Vem är redo att till priset av elaka rykten om högdragenhet och misantropi lära sig den?

Inga kommentarer: