![]() |
Foto: Astrid Nydahl |
Efter
avslutad läsning av Vénus Khoury-Ghatas, till svenska översatta roman, tänker jag först att det är en enkel och rak
berättelse om kärlek, svartsjuka, erotik, åtrå och skapande. Men jag hinner
inte slå ihop pärmarna förrän jag drar mig till minnes att jag flera gånger
under läsningen tänkte att de två kvinnliga huvudpersonerna mycket väl kan vara
en och densamma: afrikafödda Zorah kan representera den erotiskt glupska och
Mathilde den hemkärt stabila sidan hos samma kvinna. De är ju inte ens
helsystrar i berättelsen. Zorah är frukten av författaren Saint-Gilles
afrikanska äventyr. En dotter som så småningom blir hans heta älskarinna,
bosatt i arrendatorsbostaden medan Mathilde själv tronar i den alltmer
förfallna huvudbyggnaden. Men det spelar inte så stor roll för att känslan av
en dubbel personlighet ska återkomma, gång på gång. Sådana är vi ju, vi
människor, dubbla, mystiska och allt annat än enkla att förstå.
Låt
mig nu säga att jag inte har läst Torgny Lindgrens roman Hummelhonung. Det
borde jag kanske ha gjort eftersom Flickan som vandrade i öknen är tillägnad
honom. Inte nog med det: bokens sista sida är ett citat taget ur Lindgrens
roman. Enligt förlaget har författarinnan inspirerats av Lindgrens roman att
skriva sin egen bok. Man får väl då utgå ifrån att det finns något betydande
tematiskt eller stilmässigt som gör denna koppling viktig att nämna.
Nå,
den person allt kretsar kring och de olika berättarperspektiven står i relation
till är Anne från Paris. Hon skriver om Saint-Gilles författarskap och vill se
om det finns mer att hämta. Bland annat ska en opublicerad roman finnas där hos
Mathilde. Anne gör allt för att få se den, läsa den. Hon till och med tar på
sig en massa tungt fysiskt arbete för att så att säga få till stånd en
realistisk byteshandel.
Både
naturens och människornas krafter sätter käppar i hjulen. De står för krafter
som inte den enskilde klarar att hantera. Varje ensam människa måste, i mötet
med stormar, översvämningar och envisa medmänniskor söka hjälp. Anne finner
metoder.
Vénus
Khoury-Ghatas roman är en magisk pärla. Den pendlar – som i flera av hennes
andra böcker – hela tiden mellan en mörk hetta (arabiskt, afrikanskt) och en
ljus lättja och likgiltighet (franskt). Det som varken är svart eller vitt får
kallas skymning.
Jag
övertygas av denna roman, som jag gjort av de tidigare Elisabeth Grate utgivit
i svenska översättningar; La Maestra, Ett hus på randen till tårar, Sju stenar
till den otrogna hustrun, Hafia och Variationer kring ett körsbärsträd.
Vénus
Khoury-Ghata är född i Libanon 1937, men sedan fyrtio år Parisbo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar