söndag 4 mars 2018

Johan Lundberg om civilisationsförstörarna

Foto: Astrid Nydahl

Hos Johan Lundberg (Ljusets fiender, 2013) läser jag ett citat från ett tal av poeten Louis Aragon, hållet 1925 i Madrid inför studenter med anledning av de marockanska berbernas gerillakrig mot Spanien och Frankrike:
Vi ska komma att övervinna allt. Och först av allt ska vi förstöra den här civilisationen som ni vårdar, men där ni sitter fast som fossiler i sten. Västvärld, du är dömd att dö.Vi är Europas nederlag. Låt orienten, din skräck, till slut besvara ditt tal. Vi ska överallt väcka till liv illamåendets och förvirringens baciller. Vi är själens uppviglare (...) Låt världen resa sig! Se hur jorden är torr och perfekt för eldsvådor.
När jag läser dessa ord av Aragon - han skulle senare bli stalinist - slår det mig att han är ett typexempel på den europé som lovsjunger sin egen undergång och romantiserar orienten. Är det inte rentav så att han är ett slags modell för dagens vänsterliberala sympatisörer i islamismens led? Kanske rentav en "föregångare" i den relativismens kultur där allt det egna helst ska gå under i "eldsvådor" medan annat lyfts fram som "rening" och "pånyttfödelse". Kommunisten Aragon hade kunnat vara en IS-man, både i sitt språk och i sin illusoriska dröm. Lundbergs bok inleds med några ord av islamisten och vänstermannen Mattias Gardell. De är intill förväxling lika Aragons:
Det existerande samhället måste demoleras, fullständigt förintas, in i minsta atom utplånas för att ett gott alternativ skall kunna etableras i dess ställe.
Så ser våldsromantiken ut i skrift.


Inga kommentarer: