fredag 13 april 2018

Att hellre umgås med de döda

Gamla judiska begravningsplatsen i Prag 1992. Foto: Mikael Nydahl


När jag drev bokförlag på 1990-talet kom jag fram till att det bästa att utge var döda författares verk. De kunde inte tjafsa och klaga som de levande. Ingen, eller ganska få, av de levande poeterna och missförstådda genierna, blev nöjda trots att jag arbetade dag och natt för att få ut deras böcker.

Mot bakgrund av svineriet i Svenska Akademien känner jag idag likadant: det är mycket bättre att umgås med de döda människorna. De visa och förebildliga kan dygnet runt lära mig något om den värld det återstår att försöka leva i. Ett anständigt liv skapas inte tillsammans med de makt- och penninghungriga. Ett sådant liv kan jag bara leva med den allra närmaste kretsen - och de döda!

1 kommentar:

Johnny Krejlgaard sa...

Thomas!
Jag förstår precis hur du tänker och känner! Jag umgås själv med samma tankar. Jag finner enbart ro när jag är tillsammans med de allra närmaste, min älskade hustru, mina älskade barn och deras respektive och mina underbara små barnbarn.

Jag har många gamla fina vänner som har gått bort. De tillhörde den generation av människor som faktiskt tänkte och reagerade och hade vishet och erfarenhet som dagens "moderna" människor inte ens vet hur man stavar till. Många av dem skulle kunna betraktas som original, men det var dessa intressanta människor jag älskade att vara tillsammans med och bara sitta och lyssna till när de berättade vad de varit med om.

Jag saknar dem innerligt. Mina föräldrar gick hastigt bort under ett och samma år och jag saknar dem varje dag.

Var finns eftertanken, visheten, funderingarna och medmänskligheten i det flöde vi sköljs över med idag?

Jag har också reagerat på Svenska Akademiens dekadens. "Snille och Smak". Det var länge sedan det kunde sägas om dessa koryféer i dagens sammanslutning av öronkliare.

Jag stänger allt oftare ner mig från flödet av spekulativa, lögnaktiga, propagandistiska och låga kommentarer samt det som kallas "nyheter".

Jag orkar inte mer.

Att, precis som du och din hustru gör, sätta sig ner ensamma i en naturskön omgivning ger mycket mycket mera än att frottera sig med stupiditeten i dagens degenererade Sverige.

Ta väl vara på dig Thomas! Sådana reflekterande medmänniskor som du behövs för sådana idiotas som jag i den strikt latinska betydelsen av ordet.

Jag är en stolt idiota, en som tänker utanför de flesta ramar och det jag ser gör mig sorgsen.

Jag behöver uppmuntrande och givande resonemang och det får jag hos dig, Thomas!

Tystna aldrig.

Dina tankar betyder mycket för en idiota som jag.

Varma hälsningar

Johnny Krejlgaard