onsdag 25 april 2018

Illusioner, statslögner och hopp

Bosarpssjön, mobilfoto TN
Det hör till ritualen nu. Varje ny lastbilsattack på promenadstråk och trottoarer får två förklaringar: 1/ Gärningsmannen lider av sjukdom, 2/ Motivet är okänt. Därefter uttalar det drabbade landets politiska ledning sitt deltagande med de drabbade och polismyndigheten meddelar att faran är över. Så glömmer vi det, igen.

Jag kikar in hos de tre bloggare som finns kvar att läsa. En av dem skriver om problemet att inte kunna delta i valet i höst. Jag tänker att det inte alls borde vara ett problem eftersom bojkott av den politiska klassen idag är det enda rimliga. Jag har inte lagt någon röst på många år och vet att jag aldrig mer kommer att göra det. Jag gör som på första maj och tar en heldagstur till något människofritt ställe där antingen havet lugnar nerverna eller skogen omsluter mig med sin tystnad.

De nygamla ritualerna är till för människor som lever på hopp och illusioner. Dessa människor verkar också villiga att svälja varje statslögn, inte bara de som uttalas efter terrordåden.

2 kommentarer:

Håkan sa...

Min tillflyktsort är gymmet och hunden. Vem orkar med detta vansinne? Jag ser mitt bostadsområde förslummas, och ringer jag bostadsbolaget blir jag bemött med förakt.

Det regnar ovanpå allt idag. Hjälper paraply?

Allt gott, Håkan (online igen)

Thomas Nydahl sa...

Tack för din kommentar Håkan, roligt höra av dig igen!
Nej, man måste med Voltaires ord odla sin trädgård. Annars är risken stor att man blir lika galen som sin samtid. En sådan risk bör man inte ta. Paraply hjälper inte!