torsdag 19 april 2018

Svensk korruption möts av könshat

Foto: Astrid Nydahl
Det finns alltid ett tecken på hysteri i svensk offentlighet. Inte är det en tillfällighet att den så kallade metoo-rörelsen svämmade över just i vårt land. Nu reser sig vänsterpopulismen igen, Svenska Akademien sägs vara föremålet för hysterin. På Öland bränner man SOL utan en tanke på vad bokbränning står för. Ikväll samlas demonstrationsmassorna klädda i knytblus utanför akademiens möte. 
"Vi ville göra en manifestation kring knytblusen – som ju blivit en form av symbol efter att Sara Danius burit den. För det här visar ju hur det verkligen ser ut – hur perspektivet alltid vänds från en mans misstänkta övergrepp till att handla om kvinnors varande eller icke-varande, säger hon till Kulturnyheterna."
Så även om man bortser från de faktiska omständigheterna - en falang inom Akademien vill röja i den gamla bråten, en annan vill tysta ner de vidrigheter som begåtts med akademiledamöters beskydd och dess finansiella stöd - kvarstår det faktum att metoo och den samtida feminismen alltid uppträder som Pavlovs hundar. dagisbarn eller som dresserade cirkusdjur

Varje steg denna rörelse tar blir en uppvisning i det mediokras konst och banalt massbeteende. Inte ens när skiljelinjerna i en fråga är så tydliga som nu lyckades de se att det inte handlar om män mot kvinnor, utan hederlighet mot korruption (varken Klas Östergren eller Peter Englund är kvinnor, det är inte Espmark heller, men de avgick i protest mot den korrumperade majoriteten). Som bekant strider en mycket gammal poetissa (Lugn) och en tämligen ung men redan korrumperad teologdam (Svenungsson) tillsammans med Engdahl & Co. för att Akademien ska förbli ett korrumperat hålrum att gömma sig i. Att revoltera mot detta är inte könsbundet. Det handlar om att konservera korruption och förnekelse eller att stiga ut ur privilegierna som tycks kräva denna förnekelse. Män som kvinnor, kvinnor som män.



2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag ogillar jämförelsen mellan feminismens företrädare och dagisbarn samt dresserade cirkusdjur. Båda de senare ser jag som mycket sympatiska, de förra rent ondskefulla varelser.

Thomas Nydahl sa...

Jag bugar mig. Du har naturligtvis rätt i detta.