torsdag 12 april 2018

Summering: Svenska Akademien blev en bedrövlig skara

Natt i Lissabon. Foto av Hideo Matsumoto

Den kommentar som DN:s kulturredaktör Björn Wiman publicerade under torsdagskvällen hade en slutkläm som förtjänar att upprepas:
"I dag är avförtrollningen av Svenska Akademien total. Det är en bedrövlig skara som kvarstår."
 Det är inga hårda ord i största allmänhet, det är också ord som i sin drastiska formulering säger precis det som behöver sägas. Den bedrövliga skaran - Engdahl, Olsson, Wästberg, Allén, Riad, Lugn, Ralph, Svenbro, Malmqvist, Svenungson - förtjänar alla en särskilt varm plats i skamvrån, medan Sara Stridsberg som stod upp för Sara Danius med all säkerhet själv kommer att lämna för att slippa vara med om fortsättningen.

Ty en fortsättning blir det. Den bedrövliga skara som valt att marschera bakom general Engdahl tror att de "löst konflikten". Det är inte bara en obegåvad vrångbild, det är också en form av självbedrägeri. 

Fortsättningen kommer naturligtvis att ytterligare sänka Svenska Akademien. Man behöver inte ha tillgång till läckande källor för att förstå det. Antalet kvarvarande ledamöter kan rimligen inte agera Akademi. Och vem skulle med hedern i behåll ta emot ett Nobelpris av dem? Kan och får de ens besluta om en sådan?

Heder åt Lotass och Ekman som lämnade redan tidigare, samt Englund, Östergren, Espmark, Danius som lämnat nu. Frostenson får skrivas in under rubriken Skamlös, men det lär inte bekomma henne. Man bör ändå komma ihåg hur allt detta började. Vem gör det nu?

***

Uppdatering fredag. Rätt ska vara rätt.

I Svenska Dagbladet skriver Per Wästberg:

"Torsdagskvällen var en sorgens afton. Mot beslutet i Akademien reserverade sig Sara Stridsberg, Jesper Svenbro och jag. Vi har fullt förtroende för Sara Danius. Vi ser i henne ett ljus för en öppnare framtid."

1 kommentar:

Rune sa...

Det enda raka nu är väl att avskeda hela Akademin? Och att försöka samla ihop en ny Akademi? Men var skall man i så fall hitta bra människor som skall befolka en ny Akademi? Finns det tillräckligt med människor i Sverige som har integritet?