måndag 9 april 2018

Vardagar - då som nu

Foto: Astrid Nydahl

Vardagar. Så hette mitt andra dikthäfte som utkom 1975. Då hade jag lagt fabriksarbetet bakom mig och var anställd som kontorsvaktmästare på ett stort utländskt företag. Bodde på Westregård i närheten av Ystad och jobbpendlade till Malmö varje dag. Min äldste son var två och hans äldsta syster föddes det året. Det är fyrtiotre år sedan. Men just vardagar är det som är livet, nu som då.

Helgen var händelserik. Trots att det var söndag upptäckte vi en öppen liten salong där vi kunde klippa oss. Frisören var en man i övre medelålder från Irak, han visade stolt upp bilder från den salong han haft där. Han klippte oss med vana händer, det gick fort men resultatet blev riktigt bra. På min kala hjässa upptäckte jag nu resultatet av en lång psoriasis-vinter och det blir hudläkare senare i veckan.

Vi satt på olika caféer och förstod att det blir sommarens kommande melodier. Men de bästa fikaplatserna förblir de stränder och kustremsor dit man själv haft med sig korgen med kaffe och tilltugg. Vi satt också vid Bosarpasjön. Trots det ljuvliga vårvädret och stillheten hade vi där vid stranden endast sällskap av en handfull andra människor.

Medan jag noterar vardagar pågår helvetet för fullt. Jag behöver inte ens nämna platserna, vi vet alla vad och var.

Sjukdomar är en sak. Vardagar en annan. Och i slutänden är det just vardagarna som ska räknas.

Inga kommentarer: