tisdag 15 maj 2018

Per Wästberg: "Jag skriver för att minska vårt förråd av glömska"

Trefaldighetskyrkan i Kristianstad. Foto: Astrid Nydahl

Jag skrev i bloggen i söndags om det kommande icke-valet till Sveriges riksdag. Då passade jag på att nämna situationen i Ungern och Polen. Så lätt var det att locka fram de värsta ur rännstenen. Jag fick kommentarer (ingen av dem publicerad) där Ungern lovsjöngs och Orbán omtalades som "Europas räddning", men också sådana som betraktar en röst på SD som en "knäpp på näsan" åt journalister, författare och kulturjournalister. Det senare är en intressant kategorisering och även om jag förstår att den var riktad mot mig tar jag inte åt mig den minsta. En person tyckte att jag jämförde Orbán med Hitler. Låt mig säga att det är ett missförstånd. Någon sådan jämförelse skulle jag aldrig göra. Helt tanketomma demagoger får stå för det, jag gör det inte.

Per Wästberg skrev i Svenska Dagbladet:
Jag skriver för att minska vårt förråd av glömska, för att ta fasta på de dolda sambanden, de avlägsna likheterna. För att komma nära det svårtillgängliga som är en annan människas erfarenhet.
Det där är ingen dum utgångspunkt. Att skriva utifrån en sådan är alltid en handling mot glömskan. Alltid. 

Skriver man sig ut ur tiden – konst för konstens skull – kan man möjligen se annorlunda på saken. Men för varje skrivande intellektuell måste nog Wästbergs ord gälla.

Jag vill därför delvis återknyta till det kommande valet. Om man är glömsk kan man rösta på vem som helst, kanske rentav på NMR. Men om man kommer ihåg vad det ideologiska bagaget innehåller gör man förstås inte det.

I dagens anti-islamistiska kretsar kan man dock stöta på vad som helst. Inte minst judehat av mer eller mindre radikalt slag.

*************************************************************


Med Hanna Siniora på palestinska
Al Fajr i Östra Jerusalem
Med Meir Gat på israeliska
Histadrut i Tel Aviv








De två bilderna ovan är tagna i mitten av 1980-talet (Gat) resp. början av 1990-talet (Siniora) på reportageresa till Israel/Palestina. Mikael Nydahl tog den vänstra bilden, den högra minns jag ej. Klicka på bilderna för större format.

*************************************************************

När nu Israel firar sitt 70-årsjubileum drar jag mig till minnes det som firades för trettio år sedan. Jag befann mig då i landet och läste litteratur som granskade landets historia, liggande i en säng i Jerusalem. När jag läser i israeliska medier nu handlar det mesta om den amerikanska ambassadflyttningen och de våldsamma sammandrabbningarna mellan palestinier och israelisk militär. Det finns mindre man kan gråta för. Men Israel/Palestina är en region i världen där allt pekar mot totalt mörker och en oundviklig katastrof för både israeler och palestinier.