måndag 25 juni 2018

Peter Handberg om att översätta Thoreau (och att slippa coach)


Låt mig först påpeka att rubriken idag inte säger hela sanningen om bloggens innehåll. Det jag här vill skriva om utgår visserligen från Peter Handbergs fantastiska gärning med urvalet av Thoreaus dagböcker, samt hans egen bok Jag vill leva på djupet (båda utkom i fjol och om du följer länkarna i boktitlarna kan du läsa om dem i min gamla blogg). Men det Handberg nu skrivit är en text om attityd och metod i skrivandet och översättandet, publicerad i tidskriften Med andra ord. Tidskrift om litterär översättning (juni 2018), med rubriken Antitrend och antistat; för en djupare, vildare Thoreau.

Vid ett besök i Thoreaus trakter, boende på Thoreau´s Walden Bed and Breakfast, blir Handberg bekant med Nick. De cyklar tillsammans och diskuterar bland annat Handbergs översättningar. "Hur hade jag utbildat mig till författare och översättare", undrar Nick. "Vi hade känt varandra i tre timmar, men började redan glida isär. Påtåren uteblev", skriver han. Nick föreslår att han borde gå en kurs i creative writing, "Du kan ha en skriv- och översättarcoach!"

Så ser världen ut idag. Ner i minsta aforism förväntas ett akademiskt sällskap ha diskuterat sig fram till den. Terapi utan värde! 

Den som vill ha diplom på väggen för att kunna skriva kommer kanske aldrig att förstå autodidakten eller den icke-akademiske skaparen av litteratur. 

Handbergs erfarenhet blir en mycket konkret berättelse om en sådan motsättning, här närmast uttryckt som en konfrontation mellan två världar. Tänk att ha den livsgärning bakom sig som Handberg har, med alla de fantastiska egna böckerna, och ovanpå det översättningar. Om man verkligen läser Handberg - jag tänker nu kanske inte bara på översättningarna av Thoreau utan också på Nietzsche (se nederst exempel på både Handbergs författarskap och översättningar) - så ser man en litteraturens man som övertygar från första raden i böckerna han skrivit eller överfört till vårt språk. Och som han själv säger i artikeln, de är skapade "utan coach och utan skrivar- och översättarkurs". Det får vi vara tacksamma för, samtidigt som vi kanske tar till oss det blygsamma råd han ger:
Samtidigt tror jag att den främsta formen av creative writing är att öva sig själv i ordlöshet, varför inte i en skog eller vid en liten sjö?


***

Ur Peter Handbergs författarskap:

Släpp ingen levande förbi: berättelser från murens Berlin
Hjärnjonglören typ
Den nedkopplade himlen (essäer)
Skuggor (roman) 
Klubb Ibsen (roman)
Promenad med störningar. Druskowitz vs Nietzsche (essä)
Den vita fläcken (roman)


Ur Peter Handbergs översättningar:

Botho Strauss: Skymma, ljuga, bo (Wohnen, dämmern, lügen) (Norstedts)
Meret Oppenheim: Sviischschsch! så var den vackraste vokalen tom: dikter & texter (ellerströms)
Robert Walser: Att vi lever i en ond värld. Sen prosa & Mikroskrifter. 2 band (Symposion)
Else Lasker-Schüler: Dikter & porträtt (Ersatz)
Friedrich Glauser: Kinesen (Der Chinese) (Ersatz)
Karl Schlögel: Terror och dröm (Natur & Kultur)
George Orwell: Som jag behagar: essäer i urval (Natur & Kultur)
Friedrich Nietzsche: Så talade Zarathustra (Symposion)
Frank Wedekind: Mine Haha eller unga flickors fysiska fostran (Faethon)