tisdag 3 juli 2018

Alla de döda som är närvarande

En blomma för de döda. Foto: Astrid Nydahl

Idag nöjer jag mig med att minnas och tänka på de döda i min och vår krets. Bosse Eriksson, poeten och konstnären som var en i Rallarros-kretsen. Barbro i Skättilljunga som jag lärde känna när hennes och våra barn var skolkamrater, hon som kom att samarbeta med Astrid, och som lämnade oss i juni. Kate Larson, Ölandsvännen, författaren, som dog för en dryg vecka sedan. Astrids kollega och vän E. K. som dog för två dagar sedan. Pers vän, bibliotekarien L. R. Och de som ändå fanns med oss i den allt snävare krets av kultur till tröst och bildning. Författaren o filosofen Lars Gustafsson vars författarskap betyder så mycket för mig. Författaren och estradören Jacques Werup som också var en vän sedan Malmöåren. Författaren Ann-Charlotte Alverfors som kom från det småländska in i det skånska och malmöitiska. Alla de andra, familj, släkt, vänner under årens lopp. 

Under det första halvåret 2018 har jag med egna hälsoproblem ofta funderat på döden. De senaste veckorna blev den så konkret och påtaglig. Men är det ändå inte rimligt att man i den tredje åldern - där jag själv befinner mig - ofta och mycket bör reflektera över den för oss alla väntande döden? Jag vill både tro och göra det.