tisdag 24 juli 2018

Mesut Özil: "Tysk när vi vinner, invandrare när vi förlorar"

Linderödsåsen i juli 2018. Foto: Astrid Nydahl

Mesut Özil, den tysk-turkiske fotbollsspelaren lämnar arenan i sin egenskaps av landslagsspelare. Hans klagosång är välbekant och går ut på att tyskarna är turkhatare. Det finns naturligtvis många rötägg som tar till sådana "argument", både i Tyskland och här hemma. Jag bortser från den aspekten just nu.

Ja, tyskarna led ett svidande nederlag i årets VM. Men jag tror att vreden som riktats mot Özil handlar om något helt annat än gängse turkhat i största allmänhet. Han ställde upp på bild tillsammans med den turkiske diktatorn Recep Tayyip Erdogan och Ilkay Gundogan. Den senare hyllade också Erdogan som "min president". 

Det är här avgrunden öppnar sig. Vems president är Erdogan? Turkiets. Vem är president i Tyskland? Det är socialdemokraten Frank-Walter Steinmeier. 


Om Özil och Gundogan nu spelade i det tyska landslaget får man utgår ifrån att de är tyska medborgare. Ändå poserar de på bild med Turkiets diktator, en man som sänker sitt land i ett träsk av förtryck. Finns det någon bortre gräns för flirten med födelselandets despoter? Syrier som hyllar al-Assad? Somalier som hyllar al-shabab eller Mohamed Abdullahi Mohamed? Iranier som hyllar de styrande mullorna under Hassan Rouhani?

Är då dubbelt medborgarskap ett problem? I ett fall utan tvekan: när ett av medborgarskapen innebär trohet och lojalitet med en diktator, en diktatur, en despot, en folkmördare... Om dubbelt medborgarskap existerar mellan två demokratier ser jag inget som helst problem. Om det vore praktiskt möjligt skulle jag förutom mitt svenska bra gärna vilja ha ett danskt (där min farfar föddes), det skulle inte vålla några som helst problem. Dagens Turkiet är i många avseenden ett typexempel på en skadlig lojalitet. Özils omdömeslösa bildposering visar bara hur Erdogan-regimen använder sig av honom. 

Mer om Özil finns att läsa här, bland annat hela hans avskedsbrev.

***


"Uppdatering: Nu säger den turkiska presidenten Tayyip Erdogan att han har varit i kontakt med spelaren och stöttar beslutet. – Jag pratade med Mesut i går kväll. Hans uttalande är patriotiskt."
Özil tycks inte själv förstå att han blir ett politiskt vapen i händerna på Erdogan. För oss andra är det övertydligt.