lördag 21 juli 2018

Vandra i sommarlandskapet, tvärdraget från samtidens dumhet tilltar

Foto: Anders Johansson
Att det ägde rum två islamist-attentat alldeles i vårhet i fredags ska vi inte tala om. Det får Wiens judiska församling och turisterna i Lübeck själv klara ut. Här talar vi hellre om Allsång på Skansen och dess sjunkande tittarsiffror.

Men man ska inte heller ironisera sig bort i dumhet. Det finns annat än islamistdåd att begrunda. De skogsbränder som återigen härjar vårt land har en orsak. Läs till exempel Sven Olov Karlssons initierade text:
Någorlunda platta landskap med över långa avstånd sammanhängande barrskogar är en röd matta för eldstormar och megabränder. Det har man lärt sig den hårda vägen i Kanada, USA, Ryssland och andra länder där megabränder, skogsbränder så stora att de bara kan slockna av sig själva, är vardag.Kanske börjar det gå upp för oss också. Kanske var det inte så smart att plantera och driva upp gran och tall för hela slanten och ha dessa uppvuxna lagom tills hettan blev vår herre. Kanske var det inte så smart att röja bort lövträden och skapa monokulturer av barr som kan bära en eld åttio meter i minuten. Innan skogen genomled sin andra industriella boom, den ännu pågående, planterade ingen människa någonting där. Men ostörda skadedjur och trädsjukdomar, samt vår skogsbetande tamboskap och husbehovshuggning och träkolning, höll skogarna glesa så att bränderna snart skars av då de nådde mark utan bränsle. Medan dagens likåldriga, renodlade barrskog är ett smörgåsbord för elden.
Kanske vill man aldrig så lite förstå vad västerlandets intellektuella sysslar med? Då bör man läsa på om den destruktiva våg som sveper fram över biblioteken och universiteten. TLS hade en lysande text nyss, den tar sitt avstamp i vad som sker med det barnlitteraturpris som länge delats ut i Laura Ingals Wilders namn:
The American Library Association (ALA) has voted to remove the name of Laura Ingalls Wilder from the children’s book award it administers, the Laura Ingalls Wilder Medal. The portrayals by Wilder (1867–1957) of African Americans and Native Americans in The Little House on the Prairie and other tales in the Little House series “reflect dated cultural attitudes”, which fail to conform to modern standards of racial sensitivity. In future the prize will be known as the Children’s Literature Legacy Award.Wilder herself was the first recipient, in 1954, of the ALA lifetime achievement award for children’s writers, and it was subsequently named in her honour. In a classic instance of doublethink, the present-day ALA stated that its decision to remove Wilder’s name is not “an attempt to limit, or deter access” to her books. No matter what the “attempt” might have been, the effect is to have disgraced her. 
You might think it a sensible decision. Wilder was an author who could make Pa, head of the Ingalls family, say as he led the folks out West to start a new life, that “there were no people” where they were going. “Only Indians lived there.” (In our edition, “people” has been changed to “settlers”.) A character expresses the view that “the only good Indian is a dead Indian” – a formula that was used of Germans during the First World War, years before the first Little House book appeared, and has been adapted ever since. As it happens, the reason Pa wants to move to the wild places is because there are too many white people in the Big Woods of Wisconsin, where the family lives.
Att lära sig av historien är endast möjligt om de historiska texterna finns tillgängliga. De textdokument som förvanskats, förskönats, censurerats eller på annat sätt infogats i det politiskt korrekta är i hög grad förfalskningar, offentiga lögner. Det spelar då ingen roll om det är barnlitteraturen eller facktexterna som förvanskas, resultatet blir detsamma. 

Lär man sig av sådana händelser inser man snart att dessa "intellektuella" inte ska komma att lämna något ifred. Vår europeiska historia ska suddas ut och raseras ner till minsta kommatecken. Och med europeisk historia värd att bevara menar jag varken de stora krigen och deras anstiftare eller förintelsepolitiken mot judar och andra, planerad och genomförd av tyrannerna och imperiebyggarna - jag menar det som verkligen är värt vår omsorg; litteraturen, konsten före vår epok, musiken före rockkulturen, arkitekturen före postmodernismen etc.