söndag 5 augusti 2018

Det förflutnas uppror

Foto: Astrid Nydahl
”Det förflutna kan icke säga oss, vad vi skola göra men väl vad vi skola undvika.” (José Ortega y Gasset: Massornas uppror, Natur och Kultur 1934, svensk översättning av Alf Ahlberg)

Jag återvänder till Valeriu Marcu. Några av hans böcker finns publicerade på nätet i engelsk översättning från de tyska originalen, bland annat Men and Forces of our Time. I den boken diskuterar han ämnen som ligger väldigt nära vår tids, t.ex. drömmen om det förflutnas folkhem. Är detta folkhem alls möjligt att återskapa eller återvända till? Just nu drabbar de gamla folkhemsidealen samman med de nygamla. Det är inte märkligt alls, eftersom vi om en månad går till val.

Inte för en sekund tvivlar jag på att det handlar om en förlorad världs attraktionskraft, tiden före sammanbrotten, tiden före det stabila och homogenas globala övergång i det heterogena och fläckiga.

Valeriu Marcu vidgar diskussionen något, samtidigt som han erkänner den existerande sorgen över en försvunnen värld:
Tears for a vanished world are rebellion, no less than sighs for a world yet to come. This rebellion on behalf of the past is not more definitive, not clearer, not less ambigiuos than rebellion on behalf of the future, for the past is wrapped in the dreams of children and of pundits.
Kan man göra uppror mot tidsandan? Ja, det är klart att man kan, och detta uppror pågår för fullt, i hela Västerlandet. Det är ett uppror som är både konkret begripligt och politiskt reaktionärt, i det att det vill återvända till förflutenheten. Marcu beskriver det mycket bra, när han skriver:
It is a rebellion against the danger of mechanical petrifaction, a vision of the past arising to confront the giant wheels of the present. It is a flourish of trumpets to herald a renaissance whose forms are slowly shaping themselves. Such a renaissance is not impossible. The rebirth of old thoughts and old ideals is something very different from reaction in the political sense of that term. 
Sista meningen hos honom är egentligen den som jag helst tar till mig. De människor som verkligen studerar och lär av äldre tankeskolor och äldre idéer kommer snart att se att mycket av det som borde vara grundläggande i ett civiliserat västland gått förlorat. 

(Ur Valeriu Marcu: Men and Forces of our Time, översatt till engelska av Eden och Cedar Paul, New York, The Viking Press, 1931).



Inga kommentarer: