onsdag 22 augusti 2018

Ny bok 2019: Från All My Loving till Allahu Akbar

Ja, det blir alltså en bok från Liverpool och Manchester. Arbetet pågår för fullt och det är bara veckor kvar för resan dit, för insamlande av material och fotografering av platserna jag skriver om. 

Jag tar emot intresseanmälningar våren 2019. Det beror på att arbetet legat nere och återupptagits i januari. Jag kommer att annonsera i bloggen när det blir dags att skicka intresseanmälan. 

Skärmdump från 23 maj 2017

Från All My Loving till Allahu Akbar

Tidsresor i Liverpool och Manchester

Det är den 22 maj 2017. Ariana Grande har just sjungit sin sista sång, Dangerous Woman, den som hela turnén har sitt namn efter, belysningen i den väldiga Manchester - arenan har tänts. De många i publiken, inte minst flickor och unga kvinnor, de var fler än 14.000 i lokalen, har börjat strömma ut genom entrédörrarna på väg till sina väntande tåg, bussar och privatbilar. Då kommer den våldsamma explosionen. 22-årige libyern Salman Ramadan Abedi har utlöst sin dödliga bomb. Vittnen berättar om den extrema ljudbangen. Gary Walker från Leeds, som besökt konserten med sin hustru och två döttrar, uppger för pressen att det också kom ett mycket starkt ljussken. Bredvid honom låg hans skadade hustru. Bredvid henne fanns mycket metallfragment på golvet, de skvallrade om spikbombens innehåll. Sasina Akhtar berättar: ”Vi såg blodiga flickor runt oss, alla skrek och människor flydde för sina liv.” Sådana vittnesmål kom det hundratals av.
Skärmdump från AB 23 maj 2017

Ariana Grande själv klarade sig oskadd, men hennes manager uppgav att hon var ”hysterisk” efter bomben. Alla fortsatta konserter ställdes in och managern skickade ut ett kort pressmeddelande: ”Vi sörjer de barn och älskade anhöriga som förlorade sina liv i denna fega attack.”

En av de första identifierade döda var 8-åriga Saffie Rose Roussos. Hon dog skild från sin mamma och syster. Det skulle visa sig att hon blev självmordsbombarens yngsta offer. Hon dog tillsammans med alla de andra, och utöver de många döda (officiell siffra: 22), sårades mer eller mindre allvarligt nästan 150 personer. Med psykiska skador inräknat drabbades runt 800 personer av bombens effekter. IS tog på sig massakern.

Jag backar tiden till den 9 februari 1961.

The Beatles gör en lunchkonsert på The Cavern i Liverpool. Det är deras första konsert någonsin på den legendariska scenen. De betalas med fem ynka pund. George Harrison blev så när nekad gå in då han var klädd i jeans. The Beatles hade just återvänt till Liverpool från Hamburg där de under tre månaders tid lärt sig popscenens hårda villkor. The Cavern, som ursprungligen var en jazzklubb, hade nu artister som The Swinging Blue Jeans, Gerry and The Pacemakers, och nykomlingar som Beatles som fick sin chans. I publiken satt människorna och åt sina sandwish och varma korvar utan några förväntningar på de uppträdande.

Beatles skulle komma att stanna på klubben. Totalt uppträdde de 292 gånger fram till den 3 augusti 1963. Enskilda medlemmar hade förvisso spelat på klubben före februari 1961, men detta datum markerade början för det band där både John Lennon och Paul McCartney ingick.

Debuten blev en stor framgång. Bandet fick fortsätta med sina lunchkonserter som senare också förannonserades. Sedan blev det kvällkonserter och man behövde förköpa biljetter för att få en plats i den trånga, varma och långt ifrån gemytliga källarlokalen.

Ingen, vare sig i publiken eller i bandet, kunde föreställa sig vad som komma skulle.

När jag skriver denna bok är John Lennon död sedan årtionden (mördad 1980 i New York, två månader efter sin 40-årsdag) och George Harrison död i cancer (2001, i sitt 58:e levnadsår). Terrorbomben i Manchester lever i det kollektiva minnet som ett av samtidens många islamistiska dåd i Europa.


Vad skiljer gångna tiders musikaliska populärkultur i industrisamhällena på 1960-talet, präglad av ett kärleksbudskap som i all sin apolitiska och naiva kärna kom att färga också flower power-kulturen, från den postmoderna epokens musikkultur, med sin av könskrig, dubbelrasifiering och trendiga ismer präglade kontext, och vad är det som skett sedan de homogena klassamhällenas tid i England fram till dagens mediaidylliserade, ofta religions-, klan- och etnicitetsbaserade, mångkulturella konfrontationer? Där finns utgångspunkten för boken, förankrad i både historia och nutid i Manchester och Liverpool: Från All My Loving till Allahu Akbar.

Uppdatering: boken utkommer tidigast under våren/sommaren 2019. Jag ställdes inför en större uppgift än jag inledningsvis trodde.

Inga kommentarer: